vorsicht

Ja, nu sitter jag och väntar på Michelle som är påväg hit. Vi ska ner på stan, är dock smått illamående från gårdagens drickande. Men men, blir skönt att få komma ut, brukar kännas lite bättre då. Mamma gick inte med på mitt förslag om att göra det här huset till en karantän, lite synd faktsikt. Men nu är det som det är, jag får damp på alla mina jävla fobier, jag kan fan inte ens leva ett normalt liv. Det är totalt handikappande. Jag hoppas jag får min jävla kallelse snart så jag kan ta itu med all jävla skit.