vorsicht

Konversation mellan mig och mamma för cirka 2 minuter sen.
Mamma: Ska vi klä granen?
Jag: Va, är det julafton?
 
Snacka om att inte rikgti vara med alla gånger. jag är som sagt jävla tankspridd och rätt irrad.

Jag har mensvärk! lalalalala, det gör ont. Jag är arg, tack hej. jag orkar inte skriva

Att bo här är ett levande jävla helvete. Att bo i slite är också ett levande jävla helvete, båda ställena är totlat outhärdliga. Och just nu är jag totalt likgiltig till allt, jag skiter i allt. Jag har knappt energi till att leva mitt eget liv, och allt jävla liv här förvärrar det till ungefär en miljard. Jag är så trött, jag vill bara vara ensam och inlåst, ungefär. Det är jag väll redan, eller kommer bli. Folk drar alltid, orkar aldrig med en. Inte så konstigt när jag inte ens orkar med mig själv,

Jag tycker  ryggar är mycket sexigare än magar. alltså, hellre en snygg rygg än en snygg mage

People always leave...

Ja, för er som inte förstog det i mitt ärlighets inlägg om vuxenhet. Så är det inte åldern jag är rädd för utan den livsstilen jag beskriver! Jag tyckte det framgick, men tydligen inte. SÅ, jag har ingen åldersnoja, jag vill bara inte bli en "sån vuxen" som jag beskrev.

jag är livrädd för kärlek och förhållanden. Om jag mot all förmodan börjar tycka om nån, skrämmer det mig nått så sjukt! jag blir livrädd helt enkelt

Jag får panik av tanken på att bli "vuxen", att bli en riktig "Svensson" Dvs, skaffa tråkigt jobb, man, barn, hus, bil och allt som hör till. Ha par middagar typ nångång om året som i stort sett är ens enda umgänge utan för jobbet, aldrig göra spontana och roliga saker. Typ bara bry sig om gardin val, och bara tråkiga saker aldrig göra något som är kul för en själv. Och det värsta av allt jag kan tänka mig att jag ska tycka sånna saker är roliga! Jag får ångest av att höra på sånna där vuxna svenssons prata om sina liv, som verkar så oerhört tråkiga och händelselösa!

Okej, min andra bekännelse, så att säga, får väll bli att berätta att jag är rädd för i princip allt. Jag får gå i terapi för alla mina fobier som även kommer med en stor dos ångest. Det jag just nu är mest rädd för är sjukdomar, resor, fåglar och spindlar. Jag är en väldig periodare, styrkan av rädslorna kan variera från dag till dag och till och med från timme till timme i bland håller det i sig veckor eller månader, och jag har ingen som helst kontroll över det. Men mer eller mindre är jag alltid rädd.

Ja, som sagt gick jag med på att skaffa en blogg. Och som sagt i den här kategorin ska det finnas ärliga bekännelser. Så jag börjar väll med att informera att jag är så jävla pissnödig. Och att jag ska på psyksamtal om en timme. tack hej!