vorsicht

Luften har totalt gått ur mig, jag vet inte vad jag ska göra nu. Jag har ingen aning, min motivation och framförhållning blir allt sämre. Jag känner bara för att släppa allt och bara skita i allt, men jag vet vilka konsekvenser det kommer få och jag har inga fler chanser. Jag får helt enkelt hålla i hop mig, jag skulle dock behöva en stor jävla grogg, eller ett helt jävla gäng om jag ska orka. Jag är uttråkad och totalt likgiltig men samtidigt bryr jag mig alldeles för mycket. Jag förstår inte själv hur det går i hop så jag förväntar mig inte att någon annan ska förstå det heller. Det är alldeles för ensamt här och jag har verkligen alldeles för mycket tid att tänka och fastna i tankespiraler som driver mig till vansinne. Jag måste få ett liv och kanske ett umgänge eftersom det numera är brist på båda delarna..
Nu hoppas jag det bli mat snart, sen ska jag tro det eller ej, sitta och glo in i väggen.. Fy fan, jag är verkligen tragisk. Det är nästan skrattretande, eller bara sorgligt. Jag har inte riktigt bestämmt mig ännu. Tack hej, så länge.
Ett litet PS, så att säga: Jag uppskattar verkligen kommentarer, vill gärna ha flera. Men vad jag dock inte uppskattar är dom anonyma kommentarerna. Så jag skulle verkligen uppskatta om någon har nån kommentar att personen/personerna i fråga skrev sitt namn så man vet vem det är som skriver.