everyone i know goes away in the end..

Jag blir irriterad, som fan. Jag kunde ju ge mig fan på att det skulle bli såhär, men som sagt, nån släng av naivitet kom över mig där ett tag och jag trodde verkligen nån skulle orka. men såklart, jag borde ju vetat bättre. och nu är jag ensam igen. Hm, jag vet inte. Jag har inte så mycket ork att reflektera över det, saker är som dom är, jag klandrar ingen. Inte just nu iaf, det är jag för likgiltig för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0